Kunde inte låta bli...

I ett garnpaket som kom häromdagen fanns en överraskningspresent. Ett sockmönster från Easyknits. Jag kunde inte låta bli att lägga upp till dessa sockor i går kväll. Det var mycket mer lockande än att börja fästa alla trådar i Vega-vantarna :-)

Garnet är lite tjockare än vanligt sockgarn, men inte raggsocks-tjockt, så det går ganska snabbt framåt. Det är så härligt att se ett mönster växa fram. Bara ett varv till!

I går ville även dottern (snart 7 år) lära sig sticka, så jag la upp några maskor så att hon kunde försöka. Och till min förvåning, och glädje förstås, gick det på en gång. Hon sa att "det här var ju lättare än att virka". Och på sätt och vis kan jag hålla med henne.

Det gick nästan helt smärtfritt för henne (inga tappade maskor). Missade bara att lyfta av den gamla maskan från vänstra stickan ett par gånger.

Nu så!

Efter ytterligare tre försök med att plocka upp rätt antal maskor på den andra framkanten blev det tillräckligt bra för att jag skulle sticka vidare. Och nu är koftan färdig!!! Fäste alla trådar nu på förmiddagen (det var många) och har precis sytt i knapparna. Det som eventuellt återstår är att fukta och nåla nederkanten lite eftersom den har en tendens att vika upp sig, men jag vet inte om det känns nödvändigt. Framtiden får utvisa om jag gör det.















Hur knapparna ser ut framgår inte av bilden. De är lite glansigt vit-grå med små små blommor på. Det är samma knappar som jag använde till mysteriestickningen i höstas. Nu har de kommit till användning!
Jag ska göra en matchande mössa till koftan, och ett par små tossor att sätta på ett par kalla (?) baby-fötter. Men först ska jag ta en liiiiiten paus från stickningen och göra några mormorsrutor.

Påsk-stickning

Nu har jag kommit en bit på babykoftan (igen). Jag insåg ganska snabbt att den blev på tok för stor med det antal maskor jag hade lagt upp, så det var bara till att repa upp och räkna lite till. Och nu är jag alltså på god väg med kroppen (varför sticka bak- och framstycken för sig när man kan sticka allt på en gång?). Har några cm kvar och sedan ska det göras raglan-minskningar. Ska nog sätt i en livlina där om det blir fel... Färgen på bilden är inte helt rättvisande, det ska vara lite grönare.













Nu har den färdigblockade Minttumaari fastnat på bild också. 127 gram Sandnes Lanette gick det åt på stickor 4mm (jag har för mig att jag hade den storleken i alla fall).

Mulet och snöyra

Det som i går var fint vårväder känns mycket avlägset i dag. Där ute fanns en stor och fin vattenpöl som Pluttan lekte glatt i.
I dag ser det ut så här (och i skrivande stund har det kommit lika mycket till...)















Minttumaari-sjalen har äntligen kommit i block, men den hinner inte med till stick-kaféet i morgon.













Och så har jag äääääntligen stickat färdigt mina SYTYCK-vantar!!! Det var ju en liten liten bit kvar när garnet tog slut (och så var det slut i affären), och i går när jag ändå köpte garn passade jag på att hämta ut mitt beställda nystan. Så nu är de färdiga (sånär som på ett par trådar som ska fästas). Och ja, de ser olika stora ut, men de är stickade precis lika dant. Jag måste helt enkelt ha stickat olika hårt.

Flätade vantar

Nu är jag ingång med min utmaning, så nu dansas det folkdans för fullt!

Mönstret är från Anita Gunnars bok Vantar, mössor, sockor och sjalar. Garnet är Drops Alpacka färg Petrol och stickorna 2,5 mm strumpstickor i trä från Knit Pro (underbara!)

En klar nackdel med mönstret är att det bara visas i en storlek, och den är 'dam'. Då det inte står något om stickfasthet la jag upp så många maskor det stod i mönstret (det är tänkt för Idiecita alpacka och stickor 2,5 mm) och stickade några varv, men insåg mycket snabbt att det skulle bli på tok för stort för att sitta kvar på mina händer. Repade upp och minskade antalet maskor med 9 ( en mönster-rapport). Stickade på nytt de första varven och blev nöjd med storleken.
Själva flätningen har inte varit svår, så de första 30 varven var det bara att dansa på. Det som började ge mig huvudbry vad hur jag skulle bära mig åt för att få till tumkilen. Det står inte tillräckligt tydligt i mitt tycke (har man gjort vantar förut är det säkert inga problem). Funderade ett kort tag på att göra en enkel rak tumme för att slippa problemet, men tämligen snabbt kom jag fram till att det var inte lösningen. Jag vill ju utveckla mig själv som stickerska i den här utmaningen, och det gör jag inte om jag väljer de (till synes) enkla dansstegen. Jag ska följa mönstret och därmed göra tumkilen som det står (eller rättare sagt som jag förstår mönstret). Om jag snubblar till i de här nya stegen har jag sett till att skaffa mig en skadeförsäkring, så att jag snabbt kan vara på fötterna igen om det skulle hända att jag blir tvungen att ta några bakåtsteg. Jag har med andra ord satt in en livlina i varvet precis innan ökningarna ska börja, den syns som en vit tråd på bilden nedan. Det man också kan ana på bilden är en framväxande tumkil.
















Nu är det bara att dansa på så får jag se hur långt det håller! Antingen har jag förstått mig på dansens nya steg eller får jag gå tillbaka till träningslokalen innan jag är redo för uppvisning igen. Fortsättning följer i kommande inlägg...

Äntligen!!!

Nu är den äntligen färdig, min flätstickade mössa :-)
Först blev den för liten, sedan för stor, men nu är den precis lagom.
Den är stickad på stickor 5 mm och det gick åt 65 gram av OnLine Marly (merinoull). Den kommer att värma skönt om både huvud och öron. Vid tillfälle vill jag göra matchande vantar, men det kommer att dröja ett tag. Nu blir det något annat på stickorna, gissningsvis något större som ändå är ganska litet.