lördag 21 mars 2009

Vårsol i dag!

Nu var det länge sedan jag skrev något här, allt för länge sedan, hoppas att ni inte har tappat hoppet...

Har nu jobbat i tre veckor, och det känns helt ok. På ett sätt är det faktiskt lugnare än att vara hemma med Pluttan, för på jobbet kan jag slappna av. Hemma går det bara att slappna av helt när hon sover.

Stickar gör jag fortfarande, men jag har inga nya bilder att visa, måste bli bättre på det. Det är ju mycket roligare att läsa något när det finns bilder till. Den väldigt rosa koftan är snart färdig. Jag har en halv ärm kvar att sticka, och sedan är det bara huvan som ska sys ihop. Jag har dock inte stickat något på koftan den här veckan, för jag har börjat, och i princip avslutat, ett litet nytt projekt. Vill inte avslöja vad det är innan den är överlämnad till mottagaren, men bild och förklaring kommer framöver.

När den rosa koftan är klar ska jag (nog) börja på en tröja till mig själv. Jag vet att det är ett stort projekt, men det är faktiskt ett tjockt garn på stora stickor (8 mm), så jag har övertygat mig själv om att det är överkomligt... Har nog länkat till den tidigare, men här kommer den igen.

onsdag 4 mars 2009

Tillbaka på jobbet

Jag har kommit av mig i stickningen på den rosa koftan. Har gjort hela kroppen färdig, och den ena ärmen är gjord. Men den är inte avmaskad. Den blev så väldigt vid. Och då tappade jag lusten att fortsätta. Måste ta mig i kragen och göra den andra ärmen, och minska oftare än på den första. Kanske på vart 4e varv i stället för vart 5e. Och när den är gjort är det bara till att repa upp den första och göra om...
Det känns som att slutet på koftan är väldigt långt borta fast det faktiskt är ganska nära. Det är ju bara två ärmar kvar, huvan och kroppen är ju färdiga. Behöver peppa mig själv nu för att plocka fram stickningen. Det är bara några kvällars arbete kvar. Och jag vill ju få den färdig (så att jag kan lägga ner den i byrån och ta fram den om ett år (?) när Pluttan har växt i den ;-) ).

Och så har jag börjat jobba igen, efter nästan ett år hemma. Vet inte riktigt hur det känns, men det känns bättre än förväntat i alla fall.