Kunde inte låta bli...

I ett garnpaket som kom häromdagen fanns en överraskningspresent. Ett sockmönster från Easyknits. Jag kunde inte låta bli att lägga upp till dessa sockor i går kväll. Det var mycket mer lockande än att börja fästa alla trådar i Vega-vantarna :-)

Garnet är lite tjockare än vanligt sockgarn, men inte raggsocks-tjockt, så det går ganska snabbt framåt. Det är så härligt att se ett mönster växa fram. Bara ett varv till!

I går ville även dottern (snart 7 år) lära sig sticka, så jag la upp några maskor så att hon kunde försöka. Och till min förvåning, och glädje förstås, gick det på en gång. Hon sa att "det här var ju lättare än att virka". Och på sätt och vis kan jag hålla med henne.

Det gick nästan helt smärtfritt för henne (inga tappade maskor). Missade bara att lyfta av den gamla maskan från vänstra stickan ett par gånger.

Lika men olika

Nu är de klara. Mina vantar med löjtnantshjärtan. Höger och vänster. Lika och olika.

Ena vanten är mindre än den andra pga olika stickfasthet under tidens gång. Den större vantens tumme är mindre och den mindre vantens tumme är större.

 

Mudden på höger vante fick (helt oplanerat) en extra rad med rutor.

Stickfasthetens förändring över tiden märks på att den större vanten är både längre och bredare än sin maka.
Trots alla dessa skillnader känner jag mig nöjd med vantarna. Jag kommer helt klart att använda dem. Jag kan dessutom tänka mig att göra ett par till. Men då kommer jag göra lite annorlunda. Kom på när jag fäste trådarna att jag då kommer att välja samma garn (Rauma finull) men de stickor jag normalt använder till det garnet (2,5-3 mm i stället för 1,75 mm) ochsedan tova/valka dem till rätt storlek. Det löser inte bara storleksproblemet med de här vantarna utan även för andra som blir för stora när jag följer beskrivningen (mina händer tycks alltid vara för små).

Jag har också stickat klart ett par sockor de senaste dagarna. Kallar dem för glad-sockorna eftersom de har så härliga färger.

Färgglad Drops Fabel och svart Regia. Färgerna är lite bleka på bilden. Mitt vanliga sock-recept med 3r 1a i skaftet och ovanpå foten.

I och med att de här två projekten är klara och avslutade får jag börja med något nytt! Närmast till hands (!) finns nog ett par vantar som jag har varit sugen på ganska länge nu.

En halv millimeter

Nu så är de klara. Igen. Första gången i förrgår kväll. Men då visade det sig att den andra sockan var mycket (2 cm i omkrets) bredare över foten än den första. Förklaringen ligger säkert i att det var länge sedan jag stickade den första ( på semestern i somras) och att jag har en helt annan stickfasthet i händerna nu.

Det var bara till att repa upp foten och göra om. Den här gången på stickor 2 mm i stället för 2,5 mm.

Tänk att en halv mm kan göra så stor skillnad! Nu är båda sockarna lika stora.

De är lite för stora till mig, så de får bli en julklapp. Visar dem i alla fall, för jag är säker på att mottagaren inte tittar här...



Sockarna är stickade med Drops Fabel i en grön-mix samt svart Regia på stickor 2,5 mm förutom foten på den andra som är stickad på 2,0 mm.
Improvisationsmönster. 64 maskor, 3+1 resårstickning tills skaften var lagom. Stickade hällappen på 32 maskor i 32 varv. Plockade upp maskor på vart annat varv på lappens kanter och minskade sedan på vart annat varv (på sidorna av foten) till 64 maskor igen. Minskade för tån på vart annat varv (på sidorna) 3 gånger sedan på varje varv tills åtta maskor återstod då jag klippte av garnet och drog det igenom de kvarvarande åtta.

På stickorna och lite om framtida planer

Den här sommaren stickar jag på följande:

Först min största sommarstickning, Emelie. Jag har kommit riktigt långt (längre än väntat).

Två tågstickningar har jag haft. Först ut är vanten Löjtnantshjärtan (den andra i ordningen), sedan en enkel socka där den första blev färdig häromdagen (dock hemma i soffan). Den blev lite för bred för min fot, så den får bli en present till någon (när den andra är färdig också förstås).

Jag besökte Ariadnes Garn och kuriosa i Kalmar och fick förstås med mig lite garn därifrån. Tre härvor Kampes i en blå-grå nyans för en ganska billig peng.

Det kommer bli en kofta av detta garn. Just nu lutar det åt en Pretty me, men jag behöver göra en liten provstickning först för att veta om garnet passar till mönstret.
Innan jag fortsätter med Emelie och lägger upp för något med det nya garnet behöver jag sticka en annan sak. En ny vintertröja till sonen. Insåg här om dagen att den som han har haft ett par vintrar var mycket åtsittande senaste vintern. Har tänkt mig en enkel slätstickad tröja med v-ringning för att den ska bli lite större i halsen (lättare vi påtagning). Kanske en fläta på enda framstycket bara för att det är roligt, men bara kanske.

På stickorna

Gladsockar i Drops Fabel och Regia (det svarta). En sådan där bra-att-ha-stickning när tröttheten faller på och man inte orkar tänka på det man stickar eller att ta med till stickkaféet där jag inte kan sticka på något som kräver tankekraft (alldeles för många trevliga samtal där).

Och så det alldeles nyss upplagda. Början på Peggy Sue. Helt omöjlig färg att fota, den är mycket mer grön än vad som syns på bilden.

Oönskat bubbel

Ibland händer det att stickfastheten i fingrar och händer varierar. Ibland varierar det mycket.













Mitt andra försök med istickad häl ska jag repa upp och börja om med. Ben och fot har jag stickat på samma stickor som hälen, men hälen är tätare, vilket gör att resten av sockan bubblar sig. Inte bra. Visst kan jag sticka om hälen lösare, men det vill jag inte. Tycker nämligen att det är snyggare med de tätare maskorna, och dessutom är benet och foten lite sladdriga. Ska väl också nämna att jag även innan jag började med hälen tyckte att det var lite löst och sladdrigt, men det är ju dumt att börja om innan halva sockan är färdig, eller hur!

I rättan tid

har jag fått färdigt sockar och vantar. De här sockarna är de första jag har gjort med istickad häl och jag är nöjd med resultatet. Tack till Barbro på stick-caféet som visade mig hur det kan fixas till på ett snyggt sätt! Både sockarna och vantarna är stickade i dubbelt garn (Opal, Regia och OnLine) med stickor 3 mm. Allt garn tog jag från garnförrådet, det ni!






























Det enda som stör mig är att en vante redan är försvunnen. Innan den har börjat användas. Mycket irriterande. Jag vet att den inte har klivit ut genom ytterdörren, men var %&&/¤# är den??? Jag har inte den minsta lust att sticka en tredje. Hon har som tur är andra vantar så jag kan avvakta ett tag till innan jag känner mig tvingad att påbörja den tredje.

Med avslutade projekt följer beslutsångest. Vad ska jag påbörja nu? Den där mössan som jag tänkt på länge, eller en kofta till Pluttan, eller en tröja till Lille-man kanske, eller raggsockar till honom (det är ingen panik för han har, men de är inte snygga) eller...

Grrrrr

Bara för att jag lär mig något nytt ska det väl inte betyda att jag slutar tänka, eller??? På förra stick-caféet lärde Åsa mig hur man ska göra för att göra en istickad häl på en socka (i stället för hällappen). Inspirerad satte jag igång med dotterns nya raggsockor (som inte behövs riktigt ännu som tur är). Härligt att slippa pillet med hällappen tyckte jag och stickade på. Det var härligt och roligt ända tills jag hade plockat upp maskorna för hälen och drog ut den istickade tråden. Titta här...













Klicka på bilden för att se den lite större. Jag slutade tänka någon stans på vägen. Fortsatte bara att byta färg "mitt bak", vilket ledde till att det är trådar rakt över hälen. Nu är det bara att repa upp foten och se till att färgbytena hamnar i sidan i stället. Suck...

Vaniljkräm med jordgubbsrippel

Resår stickade med Knit pro 2 mm, 1 rät 1 avig. Resten stickad med Knit pro 2,5 mm. Garn ONLine Superspocke 100 i en rödlilamelerad färg och Opal sockgarn i gult. Mina första randiga strumpor (det kommer att bli flera). Det var roligt att sticka ränder, man känner att man kommer framåt hela tiden när man byter färg ofta. Jag har gjort så kallade "joggless stripes" men tycker inte att det var värt besväret (inte för att det var speciellt besvärligt) på ett par strumpor. Nästa randiga par kommer jag bara att sticka på som vanligt.

Solgult

Minnesgoda läsare kommer ihåg att jag ville göra randiga sockor i svart/röd-lilamelerat. Det blev inte så (den här gången). Kände att jag ville ha lite ljusare inslag.

Smått, smått

En liiiiten baby-tossa (Broken rib baby booties - Ravelylänk) har tagit form. Den ska få en kompis under dagen är det tänkt. Det som fattas är en virkad snodd att trä i hålvarvet. För en uppfattning om storleken (litenleken?) har jag lagt stickorna vid tossan. Stickorna är 15 cm långa.













Nu har även de första mormorsrutorna fastat på bild. Färgerna stämmer ganska väl överens med verkligheten.

Sen i starten

I morgon får jag mitt utmaningsgarn! Tack N för att du hjälper mig med inköpet!!

I kväll ska jag börja på något annat, nämligen små strumpor i ett av sockgarnerna jag köpte i lördags på Syfestivalen. Små fötter behöver också värmas när de är ute och leker i höstvädret. Ska kolla stickfastheten med mina nya strumpstickor från Knit Pro :-)

Mellanstick (igen)

Har i helgen gjort ett par raggsockor till Pluttan, hon behöver något varmt om fötterna när hon sover i vagnen på dagis. För att det skulle gå snabbt och lätt valde jag att göra dem vriden resår (behövs ingen häl då). Stickade tills de blev lagom långa.
Garn: Drops Karisma
Stickor: 4 mm strumpstickor
Resultat: Helt OK















Mitt stickliv kan för närvarande sammanfattas ganska bra med den här bilden! Det är mycket på gång, men det är ju så roligt!!
Längst till vänster är julklapp nr 2, det orange blev inte någon socka (just nu i alla fall) men det grå blev det, se ovan. Det plommonfärgade till höger är mysteriestickningen.
Den gröna halsduken Juno Regina finns inte med på bild, men är också på gång.

Nu åter till diagram och mysteriet...