Mönstret är från Anita Gunnars bok Vantar, mössor, sockor och sjalar. Garnet är Drops Alpacka färg Petrol och stickorna 2,5 mm strumpstickor i trä från Knit Pro (underbara!)
En klar nackdel med mönstret är att det bara visas i en storlek, och den är 'dam'. Då det inte står något om stickfasthet la jag upp så många maskor det stod i mönstret (det är tänkt för Idiecita alpacka och stickor 2,5 mm) och stickade några varv, men insåg mycket snabbt att det skulle bli på tok för stort för att sitta kvar på mina händer. Repade upp och minskade antalet maskor med 9 ( en mönster-rapport). Stickade på nytt de första varven och blev nöjd med storleken.
Själva flätningen har inte varit svår, så de första 30 varven var det bara att dansa på. Det som började ge mig huvudbry vad hur jag skulle bära mig åt för att få till tumkilen. Det står inte tillräckligt tydligt i mitt tycke (har man gjort vantar förut är det säkert inga problem). Funderade ett kort tag på att göra en enkel rak tumme för att slippa problemet, men tämligen snabbt kom jag fram till att det var inte lösningen. Jag vill ju utveckla mig själv som stickerska i den här utmaningen, och det gör jag inte om jag väljer de (till synes) enkla dansstegen. Jag ska följa mönstret och därmed göra tumkilen som det står (eller rättare sagt som jag förstår mönstret). Om jag snubblar till i de här nya stegen har jag sett till att skaffa mig en skadeförsäkring, så att jag snabbt kan vara på fötterna igen om det skulle hända att jag blir tvungen att ta några bakåtsteg. Jag har med andra ord satt in en livlina i varvet precis innan ökningarna ska börja, den syns som en vit tråd på bilden nedan. Det man också kan ana på bilden är en framväxande tumkil.
Nu är det bara att dansa på så får jag se hur långt det håller! Antingen har jag förstått mig på dansens nya steg eller får jag gå tillbaka till träningslokalen innan jag är redo för uppvisning igen. Fortsättning följer i kommande inlägg...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar