På stick-café

I går kväll var det stick-café igen. En härlig kväll jag alltid ser fram mot. Man kan alltid lära sig något och få svar på frågor och funderingar där. Som B sa, "Det finns mycket samlad kunskap här".

I går hade jag ett par frågor och funderingar som jag hoppades får svar på. Jag funderade ju förut på hur jag skulle göra för att få vantarna kortare om det skulle behövas, och visst hade jag tänkt rätt. Men jag hade inte tänkt färdigt. Man behöver förstås rulla vanten åt olika håll för att den ska dra ihop sig jämnt. Även att vända vanten ut och in och rulla kan vara en bra idé.

Jag fick även tips och idéer om Löjtnantshjärtans-vantarna. Det går, utan att mönstret förstörs, att ta bort två maskor i varje sida. Fyra maskor kan tyckas göra liten skillnad, men det blir nog nästan en centimeter mindre i omkrets. Den bästa idén var nog att, i stället för resåren, sticka en Lettisk fläta på de här vantarna. Resåren blev ju inte alls bra, och jag behöver inte den extra längden, så jag ska göra ett försök. Jag har ju precis lärt mig att göra en sådan fläta.

Det är vanten Astrid, från boken Vantar för alla årstider, som börjar med en Lettisk fläta. Syns inte så jättebra på bilden, men det är den i blått och vitt. Har trott att det är en svår sak att bemästra, men så är det inte. Jag följde instruktionen i boken och då gick det galant. Ska se till att den blir spegelvänd på den andra vanten. Jag ska förresten repa upp det jag stickat på Astrid och börja om på stickor 3 mm i stället. Nu har jag stickat på 2,5 mm och då blir de lagom till mig, men som bekant har jag små händer och de här vantarna ska bli presenter.

Det här är mitt bidrag till dagens symöte hos Husmorsskolan.