Jo, så här var det...

... först blev den lagom till mig istället för stora M (insåg detta efter ca 1/3 vante stickad). Sen blev den för smal (insåg detta efter hela vanten stickad). Därefter lagom både på bredd och längd. Tredje gången gillt tänkte jag.
Då råkade det bli två högervantar (insåg detta när båda händerna var klara men inga tummar gjorda). Blev sur. Repade upp ena vanten ner till den istickade tumtråden. Stickade tumtråden på rätt sida för att få en vänstervante.
Var vid det här laget mycket trött på dessa %/())=(&##%% vantar och lät dem ligga till sig medan jag stickade lilla Ms tågvantar. Dessa kom till helt odramatiskt och som förväntat. Hade nu inte mindre än fyra tummar att få till innan jag tillät mig att börja med något annat och det var inte alls roligt att sticka dessa.

Men nu, efter sju sorger och åtta bedrövelser, är alla fyra vantarna klara och invigda. Barnen är nöjda och det är jag glad för. Vill inte sticka fler barnvantar innan nästa vinter!

Annars då? Jo, Peggy Sue har blivit några varv större men får ligga till sig lite till medan jag funderar på hur många extra nystan jag behöver beställa.

Vi har bakat vidare i vår bakutmaning förstås. Ett Jättebröd från Åmål är det senast provade receptet. Jättestort blev det! Fyllde nästan hela långpannan. Gott blev det också.

Slutligen. Förra veckan fick jag oväntat men trevligt sällskap till garnbutiken när jag skulle införskaffa garn till Miette (Ravelry-länk) som jag ska lägga upp till i kväll...

Det här är mitt bidrag till Husmorsskolans symöte. Titta gärna in där för att se vad de andra medlemmarna håller på med.